marddröm

det känns som om jag lever i en marddröm, varje dag får jag svårare att tänka efter hur jag vill ha det. varje dag känns det som jag får upp nya tankar på vad som är fel i livet och varje dag får jag upp tanken om det som hänt. jag förstår inte hur du kunde svika mig på det sättet du gjorde, jag har aldrig känt mig så sviken tror jag. det är bland det värsta en människa kan göra och det enda sättet att inte gråta varenda kväll är kanske att skriva av sig? i alla fall så känns det så just nu. att just du kunde göra detta mot mig, det förstår jag inte. jag kände mig så lyckligt lottad att jag fått dig till min närhet och att du valde att bli tillsammans med just mig, det var som att vinna högsta vinsten i ett lotteri. jag litade på dig till fullo för av allt jag lärt känna av dig så var du den bästa människan på jorden, han som ville göra mig glad och som fick mig glad hela tiden. han fick mig att le och känna mig älskad. första kyssen den dagen du skulle åka till turkiet, det kändes så bra. så kom den dagen, bara efter några dagar tillsammans så förstör du den känslan? jag försökte gå vidare. en sån känsla.... när du berättade i telefonen så visste jag inte vad jag skulle säga. kändes som om hjärtat stannade still för en stund och jag inte hade ett enda ord att säga till dig mer! men om jag nu var dum eller snäll som förlät dig det vet jag fortfarande inte.. hur kan en människa känna så mycket men ändå så lite på en och samma gång? så många blandade känslor som snurrar omkring inom en. jag trodde allt skulle bli som vanligt, jag trodde faktiskt att jag skulle sluta lita på dig för ett tag och sen skulle allt bli bra men det är inte så det ligger till. jag vet inte alls hur det ligger till, för mig känns det bara så förjävligt att det skulle hända just mig, just nu.. finns så mycket jag skulle vilja skriva men kan inte få fram så mycket mer, har så otroligt myckte inom mig. någon dag kommer nog det ut också ska ni se! den här känslan är rent ut sagt hemsk.. det kan inte bli sämre än vad det är just nu.